Konstigt nog så mår jag fortfarande dåligt.
Det känns som att det är någonting som har grävt sig ner väldigt djupt ner i mig, som bara blir större och större med alla känslor och problem.
Jag mår inte bra, jag mår inte alls bra.
Att gråta åt samma känslor varje kväll har börjat bli jobbigt.
Jag kan inte styra över mina känslor och tankar, och vad jag absolut inte kan styra över är min gråt.
Jag känner dagligen hur gråter sitter i halsen och vill släppas ut, men får inte göra det förrän alla sover och lilla jag sitter vaken och nätterna.
Jag vill bara skrika, bara skrika ut mina känslor för alla människor i hela världen, jag vill att dom ska veta hur jag mår,hur jag faktiskt mår.
Och jag vill bara gråta, bara gråta och gråta tills alla tårar har tömt min kropp.
Just nu känner jag hur hela världen är emot mig.
Jag bråkar med mina vänner, är olyckligt kär och har svårt att prata med mina föräldrar.
Jag vill inte ha detta längre, jag vill inte må såhär.
Jag har mått dåligt alldeles för länge och vill få ett stopp på det nu.
När är det min tur att glänsa? När är det min tur att får känna på livets gåvor,och inte motgångar?
När ska jag hitta någon vän som jag kan prata med utan att vi driver varandra till vansinne?
När är det min tur? Kommer det någon gång bli min tur?
Klockan är 00:50 på natten. Om du hade stått utanför mitt rum vi denna tiden hade du hört snyftningar.
Om du återkom varje kväll i en vecka hade du hört samma sak.
Lägg till kommentar