Jag har en bästa vän. Till henne kan jag berätta ALLT.
Vi har alltid kul tillsammans och om vi bråkar, löser vi det direkt.
Men det finns ett problem.
Hon har flyttat flera hundra mil ifrån mig.
Vi träffas som mest 2 gånger per år.
Jag hatar att det blivit såhär, JAG HATAR DET!
Jag har andra vänner som jag kan ha kul med, men när jag tror att jag mår jättebra, då lyssnar dem inte. Dem kollar konstigt på mig och tar mig inte på allvar.
Jag vill så gärna flytta till min kompis och bo där för alltid! Men det går inte...
Alltid med henne kan jag skratta tills jag får ont i magen, jag kan inte komma ihåg senast det hände hemma.
Jag gråter ofta och saknar henne så att det gör ont!
Jag tänker hela tiden ut nya sätt att samla pengar så att jag har råd att åka till henne igen.
Jag vill inte tänka på att bara ta det lugnt och ha kul utan henne.
Varför behövde det här hända just mig?
Lägg till kommentar