hej, har en sak jag börjat må riktigt dåligt över. jag är 14 år och bor i fosterfamilj och jag mår inte bra här, jag gråter hela kvällen när jag kommer ttillbaks från skolan. Den som har hand om min placering kom idag och vi pratade om varför jag inte trivs eftersom det kommit så plötsligt och jag vet inte. känns inte som att jag har någon, orkar inte försöka vara glad och låtsas älska mitt liv. kom hit för att jag försökte ta livet av mig för snart 2 år sen och jag har blivti behandlad. jag vet att jag inte är deprimerad men jag orkar inte leva, gör sjukt ont när jag tänker att jag måste stå ut. är så jävla nära på att ge upp och då skulle jag förstöra för min pojkvän och mina vänner. vill inte det. vet bara inte vad jag ska göra, ger upp.
Svar
Hej, och vad bra att du är så klok och modig att du skriver hit och berättar om hur du har det. Tack för förtroendet!
Jag tänker att det är jättebra att du har börjat prata med de som har placerat dig. Nu när du har berättat har de ett ansvar att hjälpa och stötta dig vidare, så att din tillvaro blir bättre. Känns det som att de förstår och lyssnar på dig så som du vill?
Att vara i ett fosterhem kan vara tufft på många sätt. Du berättar så bra att du känner att du inte har någon. Är det längtan och saknaden efter en familj som är din, och som fungerar som du sörjer? Ibland kan det ta ett tag innan en känner att en har landat på det nya stället, och en kan behöva en regelbunden kontakt med en psykolog som kan stötta dig och vara en trygg punkt. Det kan också vara så att ibland känns livet lite motigare och svårare och det kanske inte alltid går att förklara varför. Trots det så är det bra att du sätter ord på det som händer i dig och inte håller det för dig själv.
Vad fint att höra att du har både vänner och en pojkvän. När du berättar låter det som att du bryr dig om dem. Jag förstår det som att du menar att de skulle bli ledsna och oerhört sorgsna om du inte valde att fortsätta leva, och det tänker jag med. Jag blir intresserad av att höra mer om vad som hände när du försökte ta ditt liv. Vill du berätta mer om det? Har saker förändrats sedan dess?
Det finns en chatt som heter Självmordsupplysningen där du kan chatta med personer som är extra bra på det här med tankar kring livet och döden. Du hittar dem här:https://mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/ Det kan vara skönt att få möjlighet att prata via chatten när det känns extra tungt.
Du kan också få stöd via våra tjejjourer, Tjejzonen kan erbjuda en chattsyster som en kan ha lite mer regelbunden kontakt med. Kolla in deras hemsida: http://www.tjejzonen.se/fortjejer/jag-vill-chatta/
Kan du ta hjälp av dina vänner och din pojkvän när allt känns för svårt? Att be om hjälp är starkt. Det finns många tjejer på tjejjourerna som har liknande erfarenheter som du har och som nu använder sina erfarenheter att stötta andra. Med det vill jag säga att det är en plats av många där du skulle få möjlighet att göra något bra av det som har varit och är svårt i ditt liv. Det kan var något att fundera över längre fram.
Finns det något som du gillar att göra extra mycket så kan det vara bra att göra de sakerna ofta för att komma upp i stämningsläge. Försök att äta och sova så gott du kan, och röra på dig. Omge dig med dem du mår bra av. Kanske både vänner och pojkvän kan sova över ibland om det skulle kännas tryggt för dig.
Jag vill säga dig att du är värdefull, och att du alltid kan skriva hit igen om du behöver. Tror du att du kan prova att ta vidare kontakt utifrån de förslag jag har gett dig? Vi hörs igen tycker jag!
Kraft till dig från oss, ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
