Det är konstigt att någon som jag uppfattas i verkligheten som en tjej som har total kontroll över allting & är en av de starkaste individerna.
Men sanningen är att jag är som en 13 åring inombords som hoppas lite för mycket hela tiden. Jag är en av de där tjejerna som ofta får höra hur vacker jag är, hur snygg jag är & att jag har bra smak.
Men jag kan lova er att de orden betyder ingenting.
Det får mig inte att känna mig större eller starkare eller bättre. Orden är som skavsår för allt jag skulle vilja höra än ytliga kommentarer är att någon skulle vilja ha mig, på riktigt. Inte bara något fyllesnack & ett knull som man sen ångrar.
Det som har makt över mig är viljan att bli behövd & älskad. Vilket har satt mig i många försvårade situationer.
Många av mina fyllehistorier slutar med “ja jag hade sex med honom & nej jag kommer inte träffa honom igen antagligen.” Och jag ångrar nästan varenda en av de där historierna.
Tyvärr så finns det tre saker som får mig att tappa all kontroll. Alkohol, bekräftelsebehovet & hoppet (på att någon dag kanske detta kan leda till något jättefint).
Jag är inte så jävla stark, känslorna tar makt över mig & min dagbok får stryk av tonårsdramatik. Och brustna förhoppningar.
Jag sover med spöken i min säng & vill riva ut alla minnen från mitt rum.
Min kropp är sönderriven från de avbitna naglarna som i sömnen har lämnat spår.
Ögonen är svullna alldeles för ofta efter gråtattacker i sömnen.
Alla kläder som påminner som någon vill jag bränna, alla ord som står i min dagbok gör ont.
Skulle bara vilja krypa ner i sängen & gråta sönder bredvid någon som håller om mig.
Är ynklig & trött på det livet som jag lever.
Allting är ju alltid samma.
Lägg till kommentar