Tegelvägg
Gilla 

Emelie: "I kampen mot honom är jag helt maktlös" - en mardrömsnovell

Jag satt ihopkurad på det kalla stengolvet.

Skyddad från regnet som knastrade mot runtan utanför. Det var mörkt i rummet, tomt och tyst. De ända möblerna var den madrass där jag sov och gjorde honom till behagad i och det bord som jag åt mina måltider vid. Väggarna var vita, golvet var förmodligen sedan innan också vitt men var täckt av smuts och damm.

Fönstret där jag så många gånger innan bankat och skrikit efter hjälp var igenbommat med plankor. Det är meningslöst och ett slöseri på mina krafter att skrika så jag hade slutat försöka.

Plötsligt åker dörren upp, Han var full. Det kände jag redan på lång väg. Han var inte snällare eller mer human när han var nykter men jag hatade hans lukt när han var full. Så mycket att den gjorde mig illamåände. Ljuset som kommit så oväntat sved i mina ögo och jag kämpade med att andas, mina händer skakade och mitt ansikte var så illa däran att jag hade svårt att se på det högra ögat. Smärtan var nästan olidlig och det ända som bedövade den var rädslan för människan jag har mitt framför mig.

Han öppnar sin mun och ett kallt, nonschalant ord slipprar kaxigt ut ur hans läppar.

- Trött? frågar han och närmar sig ännu en halvmeter.

Jag går i försvarsposition, täcker huvudet och inväntar hans följande rörelse. Ett slag kom hastigt och träffade mig rakt över tinningen. Jag kände mig plötsligt yr och fruktade hur även mina ögon började svika mig, jag blir medvetslös.

Efter några sekunder är jag tillbaka. Han är nära nu. Han har sin hand i ett hårt grepp runt min arm och kramar ännu mer tills att han märker att jag vaknat till liv och får fram ett svagt skrik. Nu var det bara han och jag. Han mot mig i en kamp där jag var helt maktlös.

- Du trodde väll inte att jag skulle låta dig försvinna från mig ännu? sa han med sin munn nära nog att jag kunde känna den unkna lukten av vodka i hans andedräck.

En vidrig doft som gjorde att magen vände sig och protesterade. Ett slag, träffar mig i revbenen när en del av kräket landat på hans skorta.

- Det här är en ny, dyr skorta amelie. viskar han i mitt öra och för sin arm mot mitt bröst och greppar om det. Lutar sig framåt och kysser min mun innan han skallar mig medvetslös igen.

Lägg till kommentar

Vi kommer inte publicera eller dela din e-postadress.