Faduma: "Jag blev slagen och fick inte gå ut och träffa kompisarna"

Mitt namn är Faduma och jag är en ung tjej på blotta 21 år, men ta inte ut något i förväg för att trots min väldigt unga ålder så har jag gått igenom så mycket i mitt liv som en livs levande 80-årig kvinna aldrig kommer att uppleva.

Detta betyder såklart inte att det endast är något negativt utan det finns alltid något positivt i allt det negativa. Mitt inlägg idag kommer att handla mer om mig själv, Faduma. Jag ska låta er få lära känna mig och min historia.

Jag är som jag skrivit en ung tjej som hunnit med det mesta i livet. Jag älskade och älskar min familj väldigt djupt trots allt jag fått gå igenom.

Jag blivit misshandlad. Jag har blivit övergiven. Jag har blivit sårad. Jag har blivit förnedrad. Jag har blivit förlöjlad. Jag har blivit utsatt för allt och mer därtill, men ändå så VÄGRAR jag att vara ett offer.

Jag är inget hedersvåldsoffer. Jag är hedersvåldsdrabbad.

Jag har känt ilska. Jag har känt ångest. Jag har känt stress. Jag har känt sorg. Jag har känt rädsla. Jag har känt skam. Jag har känt skuld och mer därtill, men ändå så VÄGRAR jag att vara svag.

Jag har inte gjort något fel. Jag vill leva mitt liv. Jag vill ha en frihet.

Jag är inte den enda som är drabbad utav hedersvåld, men det är ändå väldigt vanligt att när vi befinner oss i ett sådant förtryck att vi känner hos helt ensamma.

Som om det bara var jag som blev slagen och inte fick gå ut och träffa kompisarna. Att jag var den enda som inte fick delta i klassresorna eller klassfesterna eftersom jag var tvungen att stanna hemma och vara barnvakt medan dem vuxna satt i vardagsrummet och skvallrade om andra föräldrars döttrar.

Det är ju av stor vikt att vi döttrar i familjen verkligen följer vad pappa och mamma samt hela tjocken släkten säger för det kan ju som sagt ligga till grund till hur framtid kan komma att se ut.

Säger dem iallafall.

Blir vi sedda av en landsman i stan gåendes med en kille på vår sida så lär det vara ett ganska så spänt hem vi kommer att komma hem till. Ett helvete rent av.

Jag vet att det är många flickor även jag som sagt ” varför bryr sig mamma och pappa mer om vad andra tycker än om hur jag mår?” Kan jag svaret på den frågan? Med handen på hjärtat så svarar jag ärligt nej. Jag förstår inte varför det är så?

Är det verkligen så eller är det bara vi själva som har målat upp den bilden? För innerst inne så tror jag faktiskt innerligt på att vår familj älskar oss så pass mycket att dem är förblindade över hur mycket deras kärlek verkligen skador oss.

Vad tror ni?

Hat och Kärlek

Hat föder och göder mer hat! Kärlek föder och göder mer kärlek! Ge kärlek även om du bemöts med hat. Det lönar sig! Eller vill du bli bemött med hat? Fördömande innebär att vi försvarar oss själva eller sätter andra i en defensiv position. Att se allt i svart eller vitt, rätt eller fel, bra eller dåligt, då letar vi efter de goda eller de dåliga människorna. Vårt problem är egentligen vårt begär.

Men ingen, absolut ingen har befälet över andra människor.

Massor av kärlek

/Faduma