Mitt namn är Ellen Holm jag är tjugoett år gammal och jag är vice ordförande för Tjejjouren Hera i Växjö, jag har varit med i jouren i lite mer än ett år nu.
Jag jobbar som Scoutkonsulent, ett lite udda jobb kan man tycka och om man ska förklara det enkel så jobbar jag för ett av Sveriges scoutförbund; Nykterhetsrörelsens Scoutförbund med att hjälpa våra scoutföreningar runt om i landet med att rekrytera, göra läger eller på annat sätt utveckla sin verksamhet.
Detta är ett givande, roligt och spännande jobb där man ständigt möter nya människor. Och det är just ett sådant möte jag ska skriva lite om.
Människor förväntar sig alltid olika saker av varandra, vi förutsätter hur en människa ska se ut, vad hon äter, vad hon tror på eller vem hon älskar utifrån rätt enkla antaganden.
Människor jag möter har ofta en väldigt tydlig bild av vad de förväntar sig av mig; en friluftsintresserad tjej med skit under naglarna. Ofta blir de chockade då de istället möter motsatsen.
Jag skulle besöka en skola för att träffa massa barn att bjuda in till ett läger, jag kommer dit i en snygg kjol, pumps och min lika snygga scoutskjorta. Döm av min förvåning då jag fick höra att så där kunde man väl inte klä sig ute i naturen! Nej man ska inte gå i högklackat i skogen kanske men just nu gjorde det väl ingen skillnad?
Sedan uppenbarade sig helt det motsatta, lägret ska snart börja och jag kommer bärandes på en stor korg med ved och en yxa i andra handen. Samma person som innan kommenterat min klädsel utbrister då att inte ska lilla jag bära på det där och inte ska väl jag hugga veden? Låt grabbarna göra det istället.
Jag förstår att det måste vara jobbigt att vara tjej idag, ena sekunden förväntas vi vara sockersöta dockor för att i nästa inte vara rädda för att smutsa ned oss. Normer är det som sätter gränser och det är upp till oss att bryta dem för att kunna flytta eller rent av sudda ut gränserna. Vi får ofta höra att vi inte ska vara för kvinnliga respektive för manliga, för alltid sticker något av det i folks ögon.
Jag försöker visa att jag alltid är samma person, oavsett vad mitt yttre säger. Så vad gjorde jag då åt personen jag nämnt ovan? Jag frågade faktiskt hur den menade, dög jag inte åt något håll? Personen tystnade och fick sig en tankeställare, ja hur hade den menat egentligen?
Så ja, jag är en scout i högklackat och kjol som i nästa sekund bär kängor och kniv. Ett klädbyte gör ingen skillnad, jag är samma person och jag förtjänar samma respekt oavsett.
Lägg till kommentar