Tjej!

Hej! Jag är en tjej på 13år, sen kanske 2 år tillbaka så kom jag i en ny klass. Första året var bra och jag tänkte aldrig på vad jag åt och hur mycket jag vägde, men senare nästa år började alla tjejer typ äta mindre prata om hur smala de ville va, eftersom det inte är så svårt att dras med när man är en ganska tajt klass med tjejerna blev jag oxå så. Jag tänkte inte hur mycket jag vägde och så medans jag kände mig smal men sedan så blev jag (är) typ asså vet inte hur jag ska skriva det men asså jag har inte försökt att banta eller något sånt men jag ville inte väga över 43 men eftersom jag började äta mindre så blev jag smalare så senare ville jag inte väga över 42 jag tänkte på mat hela tiden. Jag hoppades på att de skulle vara äkligt mat iskola så jag åt så lite som möjligt, sedan om de var god mat och jag åt mycket (de är inte mycket) då skulle jg inte äta något när jag kom hem. På senare tid så åt jag inte mellanmål eller en frukt på dagen. Bara frukost som jag faktiskt äter mycket, lite lite skolmat och sen på kvällen när jag komm hem ( då jg oxå äter mycket faktiskt) jag sa nej om någon ville va med mig för att jg viste jag skulle äta då. Jag kunde göra situps i 15 min om jag ätit "förmycket" Maten och vikten var det jag tänkte på jag vägde först 45 och nu 41,4 men eftersom jag blev kallad till skolsköterskan för att min vikt hade planat lite sen 2 år tillbaka så skulle jag få väga mig igen för se och då hade jag gått ner 2kilo då blev jag tvungen att gå dit nästa vecka igen och då tog jag tag idet för jag ville inte dit igen (tycker inte om henne). Jag åt som för i en vecka och när jag gick dit hade jag gått up 0,9 kilo! Och hon tyckte ju de var jättebra men att jag skulle dit om en månad för att se om det fortsatte isamma riktning så jag åt lite som förr men sedan gick jag tillbaka till det jag är van i och när jag gick dit och vägde mig igen (denna veckan var det) vägde jag som den gången jag gått ner 2kilo. Så ska dit efte rsommarlovet. Jag vet att jag är smal men kan ändå se vissa saker och ting är för tjockt jag vet att jag väger för lite och så men jag vågar inte gå upp! Eller lixom jag vågar men när jag äter mycket får jag som panik och ba "jag kommer ju bli tjock" men jag tycker det går framåt men jag undrar hur kunde jag gå upp 0,9 kilo på en vecka det är väll jätte mycket??? De är de som får mig tt inte våga för att jag kommer ju gå upp typ 10kilo eller något! Jag tänkte så att allt började när jag fick ny klass och så men när jag tänker tillbaka så har jag alltid varit så här när jag vår så liten så jag gick på dagis så när jag ärit så kollade jag på min mage om den blivit större sen när jag var typ 7 år så skrev jag typ "göra lista" jag skulle göra på dan och då har det står gå ner i vikt men de var ju inget så jag åt och va glad! Men förr har jag alltid varit den mulligare eller något. Jag komm i håg. För 2 år sen en i min klass sa "flytta på dig, du är rätt tjock" och en gång sa till och med min närmsta kompis "du börjar bli lite tjock" fast sen sa hon att hon skoja men vet inte om hon gjorde det. Men jag var smal då med. Nu kan jag få sånna kommentarer som "du är så spinkig" och "de var de smalaste armar jag sett" mm. Då känner jag mig ledsen för jag kämpar att gå upp i vikt och att inte känna den här panik som krype upp när jag har ätit och vill bara springa bort allt! Men eftersom alla iklassen äter så lite så vill inte jag vara den som äter mest, lixom jag är så att jag får inte äta mer En någon annan! jag är också rädd att de ska synas om jag går upp i vikt! Men de är först nu för kanske en månad sen jag upptäckt vad benig jag faktiskt är på vissa ställen. När jag böjer mig ner sticker ryggraden ut 1cm och mina revben syns utan jag tar in magen, min axlar är helt beniga och så. Men allt går framåt tycker jg men jag vet inte om jag någonsin nån gång kommer bli som förr utan att behöva tänka på allt. GUD SÅ SKÖNT ATT KUNNA SKRIVA UT ALLT HÄR! Har nämligen ingen att kunna berätta det här till. Och ingen vet hur jag är och mina tankar! Men mina frågor är varför gick jag upp så mycket på en vecka och om jag fortsätter så kommer jag fortsätta gå upp så mycket varje vecka? Och jag undrar är det ät störningar jag har eller? Tacksam för svar och älskar eran sida den har hjälpt så mycket <3

Svar

Hej!

Vad bra att du vänder dig till oss med dina frågor och funderingar. Kul också att Tjejjouren.se varit en hjälp för dig.

Du berättar att ditt liv kretsar mycket kring tankar om mat och vikt. Att många tjejer i din klass pratar om bantning och om att de vill vara smala och att det påverkat dig att tänka likadant. Du berättar också att det är svårt att inte dras med i detta. Lite senare skriver du också att du känner igen att du haft liknande tankar om vikt, din kropp och mat även innan du började den klass du nu går i. Du beskriver att du äter ganska lite och har en stor oro kring att gå upp i vikt.

Du undrar varför du gick upp 0.9 kg på en vecka och om du kommer gå upp lika snabbt om du börjar äta lite mer. Det är svårt att svara på, men det är inte ovanligt att vågen skiftar mellan 1 kg upp eller ned. Det låter som att det skulle vara något positivt för dig att gå upp i vikt tycker jag. När man är 13 år växer man fortarande och det är viktigt att äta och dricka rätt. Genom mat får du den energi som krävs för att orka. Mat gör att vi orkar vara med kompisar, träna och plugga och utvecklas vanligt.

Du undrar även om du kan ha en ätstörning. Det är inget jag kan svara på men eftersom du funderar över det själv och att dessa tankar tar upp så mycket av din tid och gör att du mår så dåligt så låter det som att du skulle må bättre av att prata med någon som kan svara på den frågan. Det finns många olika former av ätstörningar och de handlar ofta om att personen i fråga tänker mycket på mat och vikt på ett ohälsosamt sätt. Du verkar fundera mycket på mat och vikt på ett sätt som stressar dig och den känslan är viktig att ta på allvar. Känns det inte bra kanske det heller inte är det, oavsett om man har en ätstörning eller inte.

Det är ett jättestort steg att du har hört av dig till oss, det tycker jag var modigt av dig! Du berättar att du redan går till skolsköterskan men att du inte gillar henne. Finns det någon annan du skulle kunna prata med? Kanske kuartorn på skolan? Eller någon annan i din närhet som du har förtroende för?

Har du flera funderingar om ätstörningar så kan du kanske hitta fler svar genom att läsa i tjejguiden;  http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/hur-mar-du/atstorningar193

Du kan också ta kontakt med Tjejzonen som är en tjejjour som har en egen ätstörningschatt. Där kanske du kan få ett bra stöd? Här hittar du deras chatt: http://www.tjejzonen.org/#!chat/cd6j

Du får gärna skriv till oss igen och berätta hur det går för dig!

Ta hand om dig!

/ Tjejjouren.se