Hej. Ibland känns det som att jag vill få en ätstörning. Jag vill att mina föräldrar ska tycka synd om mig. Det låter så himla korkat. Jag äter inte så mycket i skolan för att det känns jobbigt när det är många personer överallt. Hemma äter jag normalt tills jag är mätt. Oftast sitter jag med mina närmsta vänner i skolmatsalen och de vet om att jag har svårt att äta i skolan, men ibland om det sitter en lärare eller en annan kompis bredvid mig så kommenterar de ibland vad lite jag äter. En av mina kompisar "skämtade" och sa att jag typ hade bulimi. Jag är emot samhällets skönhetsnormer och jag tycker att det är fel med alla sjuka kroppsideal. Ändå vill jag skaffa mig en ätstörning. Jag förstår inte mig själv just nu. Mina åsikter motsäger mina tankar. Jag är nöjd med min kropp. Jag är inte underviktig eller överviktig. Jag är typ mellan överallt. Är det helt sjukt att tänka såhär eller är det normalt? Jag fattar inte.. Kram
Svar
Hej!
Vad glad jag blir att du tar kontakt med Tjejjouren.se! Jag blir imponerad över ditt sätt att uttrycka och formulera dig. Du skriver att du vill ha en ätstörning men du resonerar också kring hur dina åsikter motsäger dina tankar, förstår jag dig rätt?
Jag undrar hur din bild ser ut av personer med en ätstörning? Vad innebär en ätstörning för dig? Vilka egenskaper eller situationer associerar du till? Ibland kan en ”diagnos” ge en identitet att luta sig mot som kan kännas trygg om man annars har tankar kring hur man är eller om man skulle vilja vara på något annat sätt. Att få uppmärksamhet och bekräftelse är livsviktigt och vi strävar ofta långt för att få uppskattning och känna att de runt omkring oss ska bry sig. Men det gör de, även om man inte är sjuk!
Att till en början ”leka och experimentera” med att kontrollera sitt matintag och energiförbrukning kan kanske upplevas som relativt ofarligt i början. Till en början kan det kanske kännas som att man fortfarande har kontrollen att gå tillbaka till ett sunt förhållningssätt till mat. Men det kan vara farligt och resultera i allvarliga problem som blir svåra att häva och komma ifrån.
Jag tänker att det är både bra och modigt att du pratat med dina vänner i skolan om att du tycker att de är jobbigt med mat och att äta. Kändes det bra att berätta för dem? Fick du stöd från dem? Förändrades sina tankar kring mat? Jag undrar också hur ni pratar kring mat och ätstörningar.
Du berättar hur en kompis till dig ”skämtat” om bulimi. Hur kändes det? Jag tänker att det kan avdramatisera om man skämtar om ätstörningar, vilket kan vara bra eftersom det inte ska vara stigmatiserat eller pinsamt eller något att skämmas för. Ibland kan ett skämt också vara ett lätt och bra sätt att ta upp något jobbigt samtalsämne på. Men det är inte okej att skämta om allvarliga saker om någon känner sig sårad eller utlämnad.
Tyvärr är ätstörningar och komplicerade känslor kring mat vanligt hos unga tjejer. Men det drabbar också både killar och äldre personer. Du skriver om din vikt och säger att du inte är underviktig eller överviktig. En ätstörning kan vem som helst ha oavsett kroppsvikt, storlek, om en är vältränad eller inte, med eller utan muskler. Tankarna som rör sig i huvudet behöver inte synas på utsidan!
Du skriver att du är emot samhällets utseendefixering och overkliga kroppsideal. Bra att du sett igenom dem! Bilderna vi möts av flera gånger om dagen är utformade för att vara ouppnåeliga och personerna är retuscherade utan att vi får veta vad som tagits bort eller ändrats.
Ätstörningar kan uppstå då en känner brist på kontroll i sin tillvaro, det kan handla om att det händer saker i familjen, att skolan känns utmanande på ett jobbigt sätt eller att relationen till sina vänner går upp och ned. Hur trivs du med andra saker i livet bortsett från saker som rör mat? Hur är skolan? Hur ser din familjesituation ut? Har det hänt något som gör dig osäker och som gör att du tvivlar på dig själv? Känner du att du kan påverka och har inflytande över din situation?
Ibland kan det kännas som att vardagen rullar på snabbt. Att saker händer utan att man hänger med. Ibland kan det kännas som att man vill säga ”stopp” och få en paus med betänketid.
Jag skulle vilja uppmana alla som känner att de har brist på kontroll och som därför vill kontrollera sin mat att tänka om! Det finns massor av saker som man bestämmer över själv! Ofta kanske man inte lägger märke till det för att det känns som självklarheter. Men tänk så mycket man bestämmer, de här sakerna kom jag just på: 1. man kan ibland välja att ligga kvar i sängen lite extra tid, 2. man ändra på rutiner till exempel att borsta tänderna på olika sätt – ibland överkäken först och ibland underkäken först. 3. man kan också balansera på ett ben samtidigt som man räknar baklänges – det kräver väldigt mycket balans och just kontroll! 4. Man kan också göra något oväntat, som att säga ”Hej” till en person man velat hälsa på men inte vågat, velat eller orkat. Det kan vara utmanande men fortfarande en själv som bestämmer!
Brist på kontroll kan också gömma sig under en känsla av oro för framtiden. Det kan handla om trösklar och utvecklingssteg som ska bestigas och som kan kännas stora, osäkra och diffusa. Ibland kan det vara läskigt att vara på väg från dagens situation till en annan sfär som ter sig mer oklar.
Sist men inte minst skulle jag vilja säga att mat inte är hela livet! Vi måste äta för att kunna göra allt roligt som vi längtar till! Mat behöver inte ta en så stor plats i vardagen, låt istället saker som du mår bra av vara viktigare! Du kanske gillar att läsa, dansa, lyssna på musik eller räkna matte?!
Frisk och Fri är riskföreningen mot ätstörningar, på deras hemsida kan du läsa mer om ätstörningar. Där finns också möjlighet att chatta och få information om hjälp mot sin ätstörning. Adressen är: http://www.friskfri.se/
Jag hoppas att du har fått lite nya tankar men framför allt att du fått inspiration till att må bra!
Ta hand om dig!
//Tjejjouren.se
