milli!

Svar

Hej, vad bra att du vänder dig till oss med dina funderingar. Det är lite olika saker du frågar om, jag ska göra mitt bästa för att besvara dina frågor. Om vi tar det från början så berättar du att du känner dig stressad ofta, bland annat beroende på att du har krånglig resväg till skolan med många byten. Att pendla till skolan eller jobbet kan vara jobbigt, det tar en del extra tid och sådär, men en bra strategi du kan använda dig av är att försöka utnyttja tiden på bussen lite grann. Känns det skönt att ha betat av lite läxor på vägen, så gör det. Eller passa på att ta en liten tupplur på bussen, så är du pigg när du kommer till skolan, eller hem på eftermiddagen. Hur länge ska du bo långt ifrån skolan? Är det möjligt att du kan komma på sätt att hantera resan under tiden, och så blir det bättre när du flyttat? Eller känner du dig stressad över andra saker också? Att vara mycket stressad under en lång tid tär på kroppen och hjärnan, och många som är stressade behöver hjälp för att kunna varva ner och ta det lugnt. Har du någon skolkurator, eller skolsköterska? De kan säkert hjälpa dig med din stress, för de träffar många gymnasieungdomar som känner sig stressade! Hur känner du inför det, skulle du vilja kontakta någon för att kunna få hjälp?

Du skriver vidare att du är besviken på din gymnasieklass, du hade velat hamna i en klass med nya klasskompisar för att kunna få en ny chans att må bra och bli omtyckt i skolan. Nu går många gamla klasskompisar i din klass. Har du undersökt hur det fungerar att byta klass? Alltså inte att byta program, utan bara klass? Om det finns flera klasser inom ditt program på din skola så tycker jag att du ska kontakta din SYV, eller rektorn, för att prata om möjligheterna att byta klass. Många ser gymnasiet som en chans att börja på nytt, få nya vänner och intressen. Jag förstår att även du sett fram emot att det skulle bli så. Du skriver att du vill bli omtyckt. Vad innebär det för dig att vara omtyckt? På vilket sätt skulle du vilja bli omtyckt?

Du skriver att du upplever dig själv som tjock, har ätstörningar och ingen energi. Äter man inte ordentligt och inte mår bra psykiskt så är det inte alls konstigt att man inte har samma ork som annars. Har du fått någon hjälp med dina ätstörningar? Har du berättat om dem för någon? Som jag skrev om stress innan, så är även ätstörningar något som de allra flesta behöver hjälp med att kunna hantera. Du skriver att du har en tid bokad hos umo, det är superbra att du tagit tag i det, och hos umo finns det även tillgång till kuratorer. Om du vill prata med någon om dina ätstörningar, och kanske om stressen på samma gång, så kan du säga det när du är hos din umo. Då kan de boka en tid åt dig så du får någon att prata med. Vad tror du om det? Jag får intrycket av att du har ganska många saker som du skulle behöva prata med någon om. Vad tycker du själv? Hur känns det när jag skriver så, håller du med?

Det finns också sidor på nätet du kan gå in på om du till exempel vill chatta med någon som är expert på ätstörningsproblematik, shedo.org är ett exempel.

Du har lite frågor om p-piller, om de hjälper mot finnar. Det kan jag tyvärr inte svara på, utan det enda jag kan råda dig till är att vänta tills du har din tid hos umo, och fråga dem vad de tycker. Du skriver att p-piller hjälpte din mamma, men det är ingen garanti för att det ska fungera likadant på dig, eftersom alla är olika och fungerar på olika sätt. På en del hjälper det, och på andra funkar det inte alls. P-piller har också en del biverkningar, och det är samma sak med dem, en del märker av biverkningar jättemycket och andra gör det inte alls. När man får p-piller utskrivet så ska man alltid vänta med att ta det första pillret tills efter man har haft mens. Det finns också andra läkemedel mot just acne, har du provat något? En del finns receptfria på apoteket, och andra kräver recept. Det kan du få av din skolläkare, som du kan få kontakt med genom skolsköterskan.

Du oroar dig också för din mens, den har uteblivit sedan i juni. Du skriver att du gjort ett graviditetstest som var negativt. Bra att du gjorde det! Eftersom du har testat dig så är risken liten att du skulle vara gravid, men även detta kan du lyfta när du har tid på ungdomsmottagningen. Att din mens uteblivit kan bero på flera olika saker. Kroppen reagerar ofta på stress, som du lider av, och av att inte få ordentligt med näring i kombination med mycket träning. Många som lider av ätstörningar har också rubbningar i sin mens, man kan se det som en signal från kroppen att allt inte står rätt till. Det är bra att du har börjat ta tag i detta och det är starkt av dig att kunna formulera dig kring allt du känner. Många av de saker du har lyft i ditt mejl tror jag hänger ihop. Mår man inte bra psykiskt så tar det sig ofta även fysiska uttryck. Du skriver att du måste göra slut med din pojkvän för att du blir irriterad på honom. Om du känner så, så ska du göra det. Men det kan också vara så att när man mår dåligt, är trött, orkeslös, ledsen och så vidare så är man också extra känslig gentemot människor i sin direkta omgivning. Föräldrar, syskon och partners brukar få stå ut med ganska mycket om man har en närstående som mår dåligt. Vad tänker du om det? Jag menar inte att du ska vara ihop med din kille om du inte själv vill det, men ibland kan man behöva fundera på varför man känner som man gör för att inte göra något förhastat. Hänger du med på hur jag menar? Du skriver också att du känner dig ensam, och jag förstår att det är tungt att gå och bära på allt som du gör.  Som sagt tror jag att det skulle vara bra för dig att prata med någon som är professionell och kan hjälpa dig mer långsiktigt. Vad tycker du själv?

Avslutningsvis tycker jag att det är bra gjort av dig att ha kontaktat umo, och om du känner att du orkar och vill så utnyttja de resurser som de har där. Du har rätt att få hjälp. Du får också gärna skriva hit igen, eller kontakta en lokal tjejjour.

Ta hand om dig!

/Tjejjouren.se