Anonym: "Allt kommer vara värt det"

Dem har liksom varit det som hållit mig vid liv. Det som gjort att jag orkat kämpa vidare när allting känns tungt. Jag har flera drömmar, fast jag tänker inte riktigt på dem som drömmar, jag tänker på dem som mål. Mål i livet.

Min drömresa, en språkresa, var något som jag för 2 år sedan bara drömde om. Sen bestämde jag mig för att inte bara drömma, jag bestämde mig för att börja jobba, tjäna pengar och få råd till denna resan. Då blev inte drömresan en dröm längre, det blev ett mål som jag satt upp för mig själv. Idag har jag uppfyllt det målet, och åker på språkresa om ungefär två veckor.

Drömmar är något som jag tycker är fantastiskt, att kunna drömma borde man se som väldigt positivt. Det är inte alla som vågar drömma, eller vågar önska. Att kunna önska en bättre framtid tyder på hopp.

Det viktiga är bara att vi inte fastnar i drömmen, utan faktiskt lever i verkligheten. Jag bestämde mig för att göra min dröm till verkligheten, och leva genom den.

Genom dessa två åren har jag många gånger mått skit, inte velat gå till skolan eller till jobbet, men jag har ändå gjort det. För jag visste att om 2 år kommer allt vara värt det, då kommer alla jobbiga dagar kompensera tre underbara veckor på mitt drömresemål.

Jag har såklart drömt om massa orealistiska saker som att t.ex. få en känd pojkvän, bli kronprinsessans bästa vän m.m. Jag har många gånger drömt mig bort och skapat en bild i mitt huvud av alla dessa drömmar, denna bilden blev det som jag trodde verkligheten skulle va. När jag märkte att dessa saker inte händer, att man inte plötsligt springer på en kändis och skapar ett förhållande med honom, då blev jag besviken på livet. Jag hade läst i böcker och jag hade drömt om alla dessa sakerna, som jag sedan fick reda på var ganska orealistiska.

En sak glömde jag dock, fantastiska saker kan hända. Man kan klara av mer än man tror och ibland blir det omöjliga möjligt. Jag glömde att drömmar faktiskt kan slå in. Sen började pengar rulla in, jag bokade resan som jag aldrig trott jag skulle ha råd till och jag började drömma igen.

Det var ett år sedan. Sen dess har jag drömt och funderat ut nya mål ungefär varje dag. Jag vet att jag är lite beroende, kanske lite för beroende egentligen, av att pressa mig själv och sätta nya mål och fundera fram nya drömmar. Ändå är det precis det som hjälper mig, och får mig att vilja leva. Det får mig att tycka livet är kul. Känslan när man uppfyller sin dröm är oslagbar och jag skulle aldrig kunna utbyta den mot pengar eller något annat viktigt som jag prioriterar. Om jag skulle få välja mellan att få leva hela livet utan sjukdomar eller att få uppfylla mina drömmar, då skulle jag valt att få uppfylla mina drömmar.

Det är ju det som jag får glädje av, och vad är det för mening med att leva om man inte har kul?

För tillfället är min dröm/mitt mål att få massa nya vänner under sommaren samtidigt som jag vill umgås mycket med mina gamla. Och jag vet att jag kommer uppnå det, för allt går om man har vilja och tålamod.