Hej... jag har ett litet problem. Eller kanske ganska stort faktiskt, då det har lett till att jag sällan faktiskt ser fram emot skolan. En av mina nyare vänner är, om man nu kan uttrycka det så här, lite ignorant till folk omkring henne (det verkar så iallafall)...Hon säger ofta saker i väldigt nedlåtande ton och är ironisk och sarkastisk nästan jämt. I början brydde jag mig inte, men efter ett tag så blev det jobbigt när hon praktiskt taget idiotförklarade mig varje gång jag råkade säga nått fel. Hon blir arg varje gång jag är sjuk och inte 'rapporterar' och hon pushar mig att göra saker jag inte alltid vill... Hon klänger på mig jämt och lämnar mig sällan ifred... sitter jag inte bredvid henne i klassrummen eller i korridorer och sådant så blir hon också sur.Normalt sett skulle jag brutit kontakt med en sådan person om det inte blivit förbättring, men den här tjejen skadar gärna sig själv när livet blir tufft, och jag vill inte att det ska vara på mitt samvete om hon gjorde så för att jag 'lämnat' henne.Idag så ignorerade hon mig totalt utan anledning (men jag misstänker att det är för att jag va sjuk igår)... det blir bara värre och värre och jag vet inte vad jag ska göra längre... Och att hon vet vem killen jag är kär i gör mig bara mer orolig.. Så vad ska jag göra ? :(
Svar
Hej! Jag tycker att det är jättebra och modigt av dig att du hör av dig till oss med dina funderingar.
När jag läser ditt mail tänker jag att du är väldigt bra på att sätta ord på hur det är för dig just nu. Du skriver att du inte ser fram emot att gå till skolan längre och det förstår jag utifrån det du beskriver. Det är viktigt att du kan gå till skolan och trivas där. Utifrån din fråga om vad du ska göra, så tänker jag att du redan är påväg. Du har påbörjat tanken om att du behöver göra något konkret för att det ska bli bättre för dig. Och det är ju verkligen jättebra.
Om jag förstår dig rätt så är det din oro för att din kompis ska göra illa sig själv om du konfrontera henne, som gör att du inte vågar? Jag förstår att det känns svårt för dig att du vet att hon brukar hantera motgångar på det sättet. Men det är aldrig ditt fel eller din skuld om hon väljer att skada sig och du har rätt att uttrycka dina åsikter och hur det känns för dig. Kanske en väg för dig kan vara att prata med kuratorn eller skolsköterskan om detta? Då kan du bli avlastad i det att du känner skuld och ansvar. Hur skulle det kännas för dig?
Ett annat alternativ, om du vill och vågar, är att du försöker prata med henne och berätta att du känner som du gör och se hur hon reagerar? Det kan ju mycket väl vara så att hon känner att du bryr dig om henne och vill hennes bästa. Och sedan försöka förklara att hon kan behöva prata med någon om detta med att hon skadar sig. Hon kanske inte har någon i sin närhet som vet om detta och kan hjälpa henne. När du pratar med henne kanske du kan berätta att du känner oro för att hon ska berätta personliga saker om dig för andra?
Ganska ofta kan man dra sig för att ta tag i sådana här saker för att det känns obehagligt, och det är inte konstigt. Efteråt brukar det oftast kännas skönt att man har varit rak och ärlig och satt ord på sina känslor. Detta är något som man övar på hela livet så var inte för hård mot dig själv.
Jag hoppas att du fått svar på din funderingar och du är mer än välkommen att höra av dig igen!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
