Hej!
Jag är en tjej på 11 år som har svår ångest och depression. Jag hatar mig själv och mitt utseende. Mina föräldrar lyssnar inte, en gång lyssnade de men glömde sedan bort det. Min mamma brukar säga att man bara glömmer viktiga saker men hur kunde hon då glömma detta? Jag har inte så bra vänner. Skolkuratorn glömde också mig. Och bris gör ingen skillnad alls. Jag känner extrem press och stress över skolan. Detta har pågått i ca 1,5år nu och ingen vet något. Har ingen som jag litar på eller kan prata med. Jag har diabetes och det är ganska jobbigt just nu. Pga min diabetes har jag fått sova med mina föräldrar sen jag var 6år. Jag har börjat med självskadebeteende. Jag ser hur min mamma tröstar min syster när hon är ledsen men mug tröstar hon inte alls. Vet inte vad jag ska göra med allt detta, vad tycker ni?
Svar
Hej och tack för din fråga. Det låter som att du har det väldigt jobbigt just nu, du vill att dina föräldrar ser dig och tröstar dig så som de tröstar din syster. Jag förstår det som att du sökt hjälp tidigare hos bris och skolkuratorn men inte fått den hjälp du behöver. Jag tycker du kan testa att höra av dig till skolkuratorn igen, dom finns där och dom ska hjälpa dig. Du kan också testa att prata med dina föräldrar igen och återigen förklara att du mår väldigt dåligt och vill ha hjälp. Ingen ska behöva må såhär, och det finns hjälp att få.
Du är en värdefull person som förtjänar att leva ett långt och fint liv. Om du hör av dig till någon av dessa så kan du få hjälp. Jag förstår att man tappar förtroendet för vuxna när de sviker en, men alla vuxna är inte så, även om det kan kännas så.
Hoppas mitt svar hjälpte dig, tveka inte att hör av dig igen. Ta hand om dig, kram.
/Tjejjouren.se
