Jag är 18 år.
Jag får gå på krogen, köra bil, köpa cigg, snus, trisslotter, sköta mina egna bank-ärenden. Men jag får inte älska vem jag vill.
Mina föräldrar förbjuder mig att vara tillsammans med han som jag älskar.
Jag har snurrat in mig själv i sådana djupa lögner för att överhuvudtaget få träffa honom. För att få älska honom.
Men varken han eller jag gav upp och sakta men säker blev det bättre. Tills jag stod där på toppen av berget. Högst upp på toppen med ett leende bredare än vad mitt ansikte egentligen rymmer, då, då drogs jag ner till underjorden igen.
Jag blev gravid med ett barn som inte fick existera.
Ingen som vet mer än jag och min pojkvän. Men många som dömer.
Som en tung sten i bröstet har jag gått bakom ryggen på mina föräldrar för att tillfredsställa dem.
Men jag då ??
Lägg till kommentar