Denna sommarn har jag hittat mig själv.
Jag har hittat min stil, märkt att jag faktiskt inte har dåliga sidor utan också bra. Jag har börjat gilla mig själv och bli lite självsäkrare.
Jag har börjat skriva en bok, som förhoppningsvis blir klarskriven.
Jag har haft kul. Jag kan inte minnas att jag haft en bättre sommar än den här. Allting har varit bra. Förutom en sak.
Jag har tappat kontakten med en kompis som stod väldigt nära. Ni vet kanske att man frågar och frågar, kan vi träffas? men när hon säger att det inte går varenda gång ger man liksom upp. Tänker att nu får faktiskt hon fråga nästa gång.
Hela sommaren gick utan att hon ringde. När hon väl ringde var det för att jag skrivit till henne på facebook. Jag hade återigen tagit kontakten först.
Så nu har jag kommit fram till att jag inte orkar mer. Visst, jag älskar min kompis, men jag tänker inte vara den som frågar hela tiden. Jag vill bli frågad också!
Jag tänker inte längre kämpa för någon som inte kämpar för mig tillbaka. Jag tänker inte längre vara snäll till dem som är taskiga till mig. Jag tänker inte längre låta andra köra med mig. Nu är det slut med det.
Jag tänker vara hur bitchig som helst mot folk som är det till mig. Jag kommer sätta stopp för folk som klankar ner på mig. Jag tänker inte längta efter en kille som inte är värd mig.
Jag vet att jag betyder något. Jag är bra, jag är fin och smart. Det har tagit tid att inse att jag faktiskt är vacker, både på insidan och utsidan.
Så nu, efter många skratt med kompisarna. Efter några dansar med killar, är sommarlovet slut.
Och det kunde inte varit bättre.
Lägg till kommentar