Onsdag morgon. Buss.
Det är tidigt på morgonen och ganska kyligt i luften. Som tur är sitter vi inne i en buss på väg till en övernattning med vår nya klass för att lära känna varandra bättre. Alla gör det i sjuan.
Som otur är fungerar inte värmesystemet i bussen, utan det är skitkallt. Jag och Emelie sitter bredvid varandra. Vi har lagt våra jackor över oss, men ändå måste vi krypa tätt intill varandra för att hålla oss varma.
Vi ska vara på någon slags lägergård ett par mil utanför stan och göra en massa samarbetsövningar och grejer. Bakom oss på bussen sitter två av killarna i klassen och läser någon form av porrnoveller halvhögt, tyvärr så att man hör vad dom säger.
När dom märker att vi hör och blir besvärade av det så läser dom givetvis ännu högre.
Vi sätter demonstrativt på våra MP3-spelare och sitter och lyssnar på musik istället. När jag tar ur hörlurarna ur öronen lite senare har dom istället gått över till att rangordna tjejerna i klassen efter vilka som har snyggast bröst. Jag ska nog lyssna lite mer på min MP3-spelare tror jag.
Onsdag eftermiddag. Lägergård. Matsalen.
Vi sitter i matsalen vid ett bord och spelar kort. Det är jag, Katja, Linda, Karro och Ines. Vi har lite fritid nu. På förmiddagen hade vi namnlekar (vilket var lite konstigt eftersom vi gått i samma klass i flera veckor och vet vad de andra heter) och samarbetsövningar. Nu har vi fritid och sen ikväll ska vi ut i skogen och göra något, men det är lite hemlighetsfullt vad vi ska göra egentligen.
En del är och spelar fotboll på fotbollsplanen, vi spelar kort, några har hittat ett pingisbord och spelar det och Hampus sitter vid ett bord i andra änden av matsalen och verkar spela nåt spel på sin mobil.
Dom som märks mest i matsalen är utan tvekan Edvin, Calle och Stefan, som sparkar fotboll inomhus. Lärarna har givetvis redan sagt till dom tre gånger idag. Givetvis struntar killarna i det. Dom gör ändå som dom vill, och ingen lärare är här nu. Det fungerar bra för dom ändå, men det är jobbigt för oss andra som då och då måste ducka för ett hårt skott i huvudhöjd.
Ibland misstänker jag att de går in för att skjuta så att man måste ducka. Jag tror inte de går in för att panga några rutor dock, men ändå är det givetvis det som händer efter ett tag. Ett kraftigt klirr avbryter allt, och alla tittar upp. Ett stort hål mitt i en av rutorna, och glassplitter runtomkring bollen som ligger där ute på verandrn utanför matsalen.
Killarna kollar desperat på varandra. Nu inser till och med dom att dom är i knipa.
Det är så typiskt att dom inte lyssnar på vad folk säger till dom och att dom liksom inte bryr sig. Man måste ju inte vara nån raketforskare för att fatta att fotbollsspelande inomhus är en dålig idé.
Dom tänker snabbt.
- Okej, lyssna alla här inne ett tag! ropar Calle högt. Om någon lärare frågar vad som har hänt så ställer alla upp på att säga att det var Hampus som pangade rutan, okej?
Han tittar sig omkring med oro och lite jäkt i blicken. Han vill verkligen inte själv få skulden eftersom han väl fattar att han antagligen kommer att få både en utskällning och en räkning. Jag vet inte vad en sån där ruta kostar men den är nog inte gratis.
Hampus tittar förskräckt upp. Han har suttit stilla och spelat på sitt mobilspel hela tiden och har verkligen inte varit inblandad i rutan, men som jag har förstått det av dom som gick i samma klass som han och Calle och Stefan i mellanstadiet var det så här då också, så han är väl van. Han protesterar lamt, men Calle verkar inte höra.
Han går runt till bord efter bord för att försäkra sig om att folk ställer upp på att skylla på Hampus. Om alla gör det spelar det inte så stor roll vad Hampus själv säger, lärarna kommer att tro alla andra. Alla går med på det.
Nej, så klart inte. Inte vi. Han kommer fram till oss och tittar på oss.
- Ni sabbar inte här nu och ballar ur va? Ni ställer upp också och säger att det var Hampus, eller hur?
Jag blir så arg på honom när han står där, och han verkar märka det för hans blick blir plötsligt lite osäker, flackande.
- Tror du det själv eller? utbrister Ines argt. Det är klart vi inte kommer att skylla på honom, och det skulle inte du heller göra om du inte var så feg jämt!
Calle tittar upprört på henne och frågar om hon inte fattar att han är hennes klasskompis och att man faktiskt ska ställa upp för sina klasskompisar.
Det får oss andra att explodera, och snart står vi alla fem upp och nästan skriker i mun på varandra åt honom. Han blir helt paff, och får inte fram något att säga till sitt försvar utan står nästan och stammar när vi är klara med honom. Han har nog aldrig fått en sån utskällning förut men det förtjänade han faktiskt, och det var riktigt skön att få vara med och ge honom den.
Stefan och Edvin står en bit bort och kollar på, minst lika förvänat men ingen av dom lägger sig i. Jag tror ärligt talat inte att dom vågar och det är nog klokt av dom för vi är inte på humör att bli utmanade av någon.
Resten av eftermiddagen ägnar vi åt en gemensam övertalningskampanj för att få Hampus att gå med på att berätta för lärarna om vad som händer. Vi har varit på honom förut om det men nu är det så bra för nu kan han liksom inte ta vägen nånstans. Vi är på lägergården och han kommer inte härifrån.
Det tar typ två timmar, men till slut är han äntligen övertalad och går med på att prata med lärarna med oss med som moraliskt stöd.
Onsdag kväll. Grillning.
Vi sitter ute i skogen och grillar banan med choklad i, och majskolvar. Det är mörkt, och man ser bara varandras ansikten i det fladdrande eldskenet. Det är rättså mysigt att sitta och grilla så tycker jag. Det är flera eldar, och vi sitter i en ring kring vår eld tillsammans med några killar. De tar upp feminism, igen, vårt gamla debattämne, och jag får äntligen tillfälle att avsluta vad jag skulle säga om löner.
Fast löneskillnader verkar inte vara deras största problem, utan det faktum, eller ska jag säga "faktum" eller ska jag säga myten att feminister hatar killar och tycker att det inte gör något om killar mår dåligt.
Just vi har lite svårt att acceptera det argumentet, särskilt eftersom det känns ganska orättvist när det slängs mot oss av en kille som vi vet brukar skratta väldigt uppmuntrande när Stefan och Calle och några till håller på att mobba Hampus.
Man kan tycka att alla dom i vår klass som klagar på att feminister inte bryr sig om killar själva borde föregå med gott exempel, men dom enda vad jag vet som faktiskt försöker få stopp på mobbningen, även om det inte alltid går så bra, är ju vi och inte dom.
Klassens mobbade kille blir hjälpt av klassens feminister, medan de som hejar på mobbarna anklagar klassens feminister för att inte bry sig om killar. Det känns lite...avigt.
En av dom verkar ha slagits av det. Han har funderat hela eftermiddagen säger han på hur det kommer sig att just vi reagerade på Calles försök att få Hampus beskylld för det krossade fönstret, trots att (som han säger) vi är feminister och "borde tycka det är bra när en kille råkar illa ut".
Vi suckar och tittar uppgivet på varandra, men hans fråga verkar uppriktig så vi ger honom en förklaring, en lång förklaring och han lyssnar intresserat. Ju mer vi förklarar för honom desto mer positivt känns det, som att han omvärderar oss, och det känns bra.
Vi förklarar att vi inte alls hatar killar, att det inte är det feminism handlar om. Vi förklarar att det handlar om att alla är lika mycket värda, att det handlar om att alla ska ha rätt att bli behandlade som dom dom är och inte bara som representanter för sitt kön.
Vi förklarar att feminism inte handlar om att man inte får ha vissa kläder eller att man inte får sminka sig; såna regler vore lika fel som att säga att man måste ha vissa kläder eller att man måste sminka sig.
Vi förklarar att feminism egentligen inte är några konstiga åsikter, utan rätt självklara saker om man tänker efter. han verkar tänka efter, och vi tänker tyst att vi kanske har vunnit över honom.
Vad fantastiskt det skulle vara i så fall!
Så tackar han för allt han fått veta och säger att han tycker att vi verkar mycket schysstare än vad han trodde innan. Nu inser han att han har haft fel om oss. Vi är inte så farliga som han trodde. han sitter tyst en stund, och så reser han sig upp.
- Så det var ju bra att ni förklarade för mig att ni inte är riktiga feminister, alltså såna som hatar killar.
Sen går han.
Agnes
Lägg till kommentar