Hej, jag vill först tacka för en grym sida och en grym hjälp!:) iallafall så har jag ett problem som är förlitet för att gå med till en zykolog men för "stort" för att bara skita i det. Jag har en syster som är 3 år yngre än mig, problemet är att hon är väldigt taskig (inte alltid men väldigt ofta) det kan vara så att jag kommer hem från skolan och har haft en bra dag och så kommer hon med sin kaxiga ton och kanske säger: - flytta fuling. Jag brukar bli väldigt ledsen och tappa humöret direkt. Grejen är det att hon verkligen inte bryr sig om man säger till tex: - fattar du inte att jag blir ledsen? Vill du att jag säger till mamma eller? Då brukar hon bara svara: - vem bryr sig äckel! Och så slår hon mig och springer där ifrån. Det är nästan alltid hon som börjar och jag har ibland inte sagt ett ljud. När jag säger till mamma eller pappa brukar de bara säga till henne och sedan inte göra så mycket mer, det känns som om hon aldrig lär sig vad som är fel! Jag har de dagar då jag kan gråta för allt eftersom att jag är tonåring, när jag då väl börjar gråta tex om hon säger:- fuling! Så brukar hon bara ta upp sina händer och lixom imitera en dom gråter (lixom hona mig. Sen brukar hon säga rakt ut (högt) :- varför bölar du nu igen??!! Jag är så trött på allt detta att jag snart inte orkar mer, det kanske låter som "vanliga" syskon bråk men det är lite värre en så. Jag menar min egen syster ska väl inte trycka ner mig? Tjafs, händer hos alla syskon men inte nertryckning!! Jag tror att hon har det ganska dåligt i skolan eftersom att hon ofta berättar om vad folk gjort mot henne (inte mobbning) men bråk osv, för ofta när hon kommer hem är hon sur fast jag inte gjort något, dessutom tar hon efter saker hon själv fått höra och så. Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra?? Jag är så trött på att bli kallad efterbliven och fuling. Vill helst inte gå till någon kurator för det är pinsamt om folk får reda på det, för mina kompisar kommer ju undra vart jag tar vägen. Och min mamma o pappa säger inte till ordentligt!! Så vad ska jag göra. Detta har säkert låtit jätte löjligt men hoppas att ni förstår. :)
Svar
Hej! Vad bra att du skriver in till oss på Tjejjouren.se. Tack för dina fina ord om oss och vår hemsida, och kul att du känner att du fått hjälp!
Inget problem är för stort eller för litet, och utifrån det du berättar så verkar din situation med din syster kännas som ett problem för dig. Och det du skriver låter inte alls löjligt utan att du mår dåligt, och det är något som vi tar på allvar och det är inget vi anser att du ska behöva gå runt och bära på själv. Att du ska behöva må såhär som du beskriver är inte alls bra, och jag tycker det är starkt av dig att du vågar säga ifrån till din syster när du känner att hon går för långt med de taskiga orden.
Du skriver om att tjafs händer bland alla syskon, men det är inte så att du ska behöva stå ut med att din syster trycker ner dig. Och som du beskriver det så verkar det som att din syster kanske inte mår så bra heller. Kanske kan du gå fram till henne någon dag när du ser att hon inte verkar så glad och säga att du ser att hon inte är glad, och berätta att du finns där för henne? Det kan ju vara så att hon är taskig mot dig som en reaktion på att andra är taskiga mot henne i skolan, så som du berättar. Då kanske det hade känts skönt för er båda tänker jag, om ni hade kunnat ha en öppen dialog mellan er där ni kan prata om era känslor och liknande. Men jag vill poängtera att det faktum att din syster mår dåligt, inte gör det okej för henne att behandla dig så som hon gör. Det är jätteviktigt!
Du berättar även att din mamma och pappa inte säger till ordentligt, kanske kan du prata med dom om hur du känner? Berätta för dom hur dåligt hennes hårda ord får dig att känna. Du skulle kunna visa dom delar av det här mejlet så att de verkligen fick en bild av hur det här drabbar dig. Du skulle också kunna säga till dina föräldrar att du ser att din syster inte heller mår så bra, och att det kanske behöver hjälpa henne så att både du och hon får det bättre.
Du säger att du helst inte vill gå till någon kurator eftersom det skulle bli pinsamt för att dina kompisar skulle undra vart du tog vägen. Menar du då skolkuratorn? För ett alternativ kan ju vara att besöka kuratorn på din närmaste ungdomsmottagning, då kan du ju gå dit efter skolan när dina kompisar inte behöver veta vart du ska. Finns det möjligtvis någon kompis du kan prata med om det här, där du kan berätta vad du känner?
Du har rätt att vara trygg i din familj, samma "regler" gäller i en familj som utanför familjen, att du har rätt att bli behandlad med respekt. Ingen har rätt att slå dig, inte ens din egen syster. Jag tänker att du berättar att det händer upprepade gånger, och att det då blir mycket mer påtagligt för dig, än om det är något bråk ibland. Jag tycker att du ska fortsätta markera att det inte är okej när din syster går över gränsen, fortsätta att påtala för dina föräldrar vad det är som händer och även ta stöd utifrån om det inte får ett slut.
Jag hoppas du känner att du fått hjälp och stöd från oss, hör mer än gärna av dig om du har fler frågor eller funderingar.
Ta nu hand om dig!
/ Tjejjouren.se
