Jag var nog otroligt kär i en stund.
En liten överdriven lång stund, speciellt med tanke på att det enda jag visste om honom var hans namn. Och faktumet att han var otroligt fin, med de finaste ögonen och vackraste läpparna. Men jag fick aldrig reda på smaken på dem.
En lite överdriven lång stund tänkte jag på honom, ångrade mig om hur det aldrig blev något mer. Men jag var väl knappast kär, det kan man inte bli när man knappt känner varandra och med tanke på att jag absolut aldrig skulle tillåta mig själv bli det. Så jag tar tillbaka det, jag var inte kär.
Men jag ville ha honom så in i helvetet, så himla mycket att det kändes exakt överallt vissa dagar.
Det gick fram och tillbaka i ett tag, sådana tankar om honom alltså. Och tankar om andra fina pojkar med vackra leende. Lite senare insåg jag, att det är inte dem jag vill ha. Utan det är någon.
Någon att pressa sina läppar mot mina, att känna nära, någon som jag kan skämta lite extra med, lite grann så han får ont. Någon som i en stund får mig vika mig av skratt, i en annan får han mig att krångla fram några humoristiska ord för att ge tillbaka för det han sa och i nästa stund andas han i min nacke och hans kyssar tar aldrig slut.
Mer än så behövs det inte egentligen.
Vi behöver inte räkna månaderna vi har haft tillsammans, jag kommer nog helt klart inte hålla någon räkning, jag behöver inte ens se oss som ”ihop”.
Och nu tänker ni säkert, om man ”bara vill ha någon” så måste det betyda att man vill ha bekräftelse, att ens självförtroende sviker och att man inte ställer några krav. Det är väl klart att jag inte bokstavligen nöjer mig med ”bara någon” och krav har jag.
Självförtroende med för den delen, men vad vet jag, det kanske beror på att den där jävla självförtroendet som är viktigaste av allt de här tiderna ibland sviker, lite då och då, det kanske beror på det. Men bara lite grann i så fall. Mest beror det på att jag helt enkelt känner att allt är för komplext, att allt blir så himla lätt trassligt och att de där fördomarna sitter kvar som om de vore inristat i sten.
Fördomarna att vi inte känner lust, att vi inte kan bara vilja ha någon och att bara killar har rätt för att lite då och då önska sig efter någons axlar ovanför sig. Men det är det jag känner. Längtan och lust fyller hela kroppen vissa dagar, längtan efter någons läppar, axlar, andetag och ord.
Helst hans läppar, axlar, andetag och ord. Helst det. Men jag är inte kär.
Det är inte bloggerskan som skrivit inlägget som syns på bilden.
Lägg till kommentar