Hej, jag är en tjej på 20 år. Jag träffade min sambo vid precis innan jag fyllde 18. Redan från en början började jag förstå att någonting var fel men det enda jag tänkte på var att han mådde dåligt och hade mycket i sina tankar eftersom han då Bodde på behandlings hem för att bli alko/ drogfri. Så Jag stötta honom genom hans resa i ett år, under den tiden såg jag aggression problem samt fick hårda ord i slängda i ansiktet så som hora, äcklig, ensammast i hela världen osv.. sen svartsjuka som visade sig genom att jag inte fick gå på vissa gator där en kille som jag träffade långt innan jag ens känt min nuvarande kille ( även idag får jag inte gå på dessa gator ) det slängdes sönder saker jag gett eller som han visste betydde något för mig.. Jag fick inte träffa vänner då han hela tiden vill vara med mig, krogen absolut förbjudet. Men sen efter ett år så flyttade vi ihop då han var klar ifrån sin behandling. Jag trodde allt skulle bli bättre men det visade sig tvärtom .. Jag orkar inte gå in på detalj, men att bli utslängd, kallad hora, och allt möjligt nedteryckande som han vet sårar mig kommer ut genom munnen, sönder slagen lägenheten, våldsamt hård hänt. Men då har han hela tiden lovat att bättra sig, cm försöker ta hjälp av läkare och säger att det ska bli bättre och att han kämpar. Det har blivit bättre men sen så kommer allt det där ibland och det är som om han exploderar som en bomb. Är det okej att jag tar det här och borde man vänta efter två år på att det ska bli bättre ? Kommer man ens kunna glömma allting som varit isåfall ? Jag är just nu sjukskriven då jag blivit deprimerad utav allt det här och jag ser liksom ingen glädje i någonting längre.. Jag jag är så tacksam för svar och vill så gärna veta om hur ni ser på denna situation? Jag känner mig hjälplös då jag inte har en mamma som bryr sig ett dugg, då hon är låg begåvad samt bipolär och det är jag som är mera mamma över henne och min pappa han finns ej vid liv så man sitter helt vilsen i en situation .. Mvh vilsen.
Svar
Hej,
Vad bra att du hör av dig till oss!
Du skriver att du träffade din sambo precis innan du fyllde 18 år och att du redan då kände att något var fel. Du skriver att du tänkte att han mådde dåligt och hade mycket i sina tankar för att han då bodde på behandlingshem. Vill du berätta mer om den känslan du hade då?
Du skriver att du stöttade honom genom hans resa i ett år. Under den tiden såg du hans aggressionsproblem och fick hårda ord slängda i ansiktet. Du beskriver att han var svartsjuk och att han förstörde saker som betydde mycket för dig. Du skriver också att han inte tillät dig att träffa vänner och att krogen var absolut förbjuden. Hur ser det ut för dig idag med vänner?
Efter att han var klar med sin behandling flyttade ni ihop och du trodde att allt skulle bli bättre men det blev istället tvärtom. Du berättar att du blir utslängd, kallad fula saker, sönderslagen lägenhet och att han är hårdhänt. Du skriver att du inte orkar gå in mer på detalj och du är modig som berättar för oss. Det du beskriver att han utsätter dig för är psykiskt och materiellt våld men även fysiskt våld och det är brottsligt. Du skriver också att han lovar att bättra sig men att det händer igen, trots att han lovar att det inte ska hända igen. Det är vanligt att personer som slår är ångerfulla efteråt och lovar att det aldrig ska hända igen. Du undrar om det är okej att du tar det här och nej det är inte är okej att han behandlar dig såhär. Du ska inte behöva bli utsatt för våld, du har rätt till skydd.
Du skriver att du är sjukskriven på grund av att du blivit deprimerad av hur han behandlar dig. Du ska veta att du är värd så mycket bättre och det finns hjälp att få. Dels så finns kvinno- och tjejjourer i flera städer där en kan få råd och stöd. Många i din situation tycker att det är skönt att få komma och prata om sin utsatthet och det kan vara ett första steg. Tjej- och kvinnojourer kan även hjälpa en att söka det stöd man har rätt till. Vad tänker du om det? På en kvinno- eller tjejjour kan du få hjälp och stöd om du vill kontakta polisen och berätta om vad din sambo har utsatt dig för. Du måste inte anmäla om du inte vill men det är bra för dig att veta att det han gör är olagligt och att du har rätt att anmäla honom. Du kan även ringa kvinnofridslinjen på 020- 50 50 50 , dit kan du ringa dygnet runt och få stöd i vad du kan få för hjälp just där du bor. Det är gratis att ringa och det syns inte på telefonräkningen. Du kan hitta en kvinnojour här: www.unizon.se eller www.roks.se.
Det kan kännas svårt att prata med någon om det din sambo utsätter dig för men jag vill att du ska veta att du inte är ensam. Att du skriver till oss och frågar visar att du redan vet att det här inte är okej, vilket är ett stort och modigt första steg. Du berättar att du känner dig ensam eftersom din mamma inte kan stötta dig i detta och din pappa inte är i livet. Genom att prata med någon om detta tror jag att du kan känna dig mindre ensam och att du kan få insikt i att det är väldigt många som har liknande erfarenheter som du har.
Du får gärna höra av dig igen!
Ta hand om dig
//Tjejjouren.se
