Hej. Jag heter Sam och är snart 17 år.. Jag har ett jätte stort problem... Jag har då blivit uppväxt som flicka, men förra året kom jag ut till mejsjälv; Jag känner mej som en kille i fel kropp. Jag vet att detta är TJEJjour men det här är den enda sidan jag känner mej bekväm att skriva till. När jag gick i lågstadiet brukade jag tänka att jag ville testa leva som en kille i nåndag, och när jag och mina tjejkompisar pratade om det så tyckte dom att jag var konstig för att jag ville det. I mellanstadiet så brukade jag lite här och var önska att jag var en kille. Men med lite tid tänkte jag att jag kände mej mittemellan, jag gillar tjejer och jag känner mej varken som en kille eller en tjej. Jag har vetat länge vad transsexualitet/transgender är. Och jag antar... Det är någonting som jag undvikit, jag har undvikit vem jag är i flera år och försökt hitta andra utvägar. Men förra året vart jag trött på det, det har tagit alldeles för mycket kraft och energi åt att förneka mejsjälv och att hata mejsjälv. Jag har MÅNGA andra stora problem som jag har varit fast med i flera år. Men jag vill komma någonstans, jag vill må bättre!
Men jag kan knappt kolla i spegeln utan att börja gråta, jag känner mej fel. Jag känner mej fångad i mejsjälv, och jag har börjat försöka berätta detta till de närmaste runt om mej. Jag har inte precis fått någon dålig respons ännu, vilket känns väldigt lättande. Och jag träffar redan en kurator på ungdomsmottagningen och jag berättade för hen om hur jag känner och att jag skulle vilja ha mer info om utredning osv.... Men ärligtalat, anledningen till att jag nu skriver hit, är för att jag blir bara mer och mer osäker över allting.. För jag är rädd att om jag skulle göra en utredning, att det skulle sluta med att jag inte får börja med hormoner för att förändra kroppen osv.. Vilket är min största dröm just nu.
Men jag har börjat tänka en hel del. För jag känner verkligen att jag skulle känna mej bekvämare med mejsjälv om jag bemöttes som en kille, hade en kroppsbyggnad som en kille, kunde växa skägg osv. Men samtidigt så kan jag känna att jag inte känner mej som en kille eller en tjej. Men att jag är i fel kropp för att kunna hantera det på ett bra sätt.. Bara för att jag kan känna mej "mittemellan", betyder det att det är kört för mej att kunna få testosteron lixom? Jag är rädd för att säga att jag känner mej så för att jag är rädd att bli nekad just pga det.. Och.. Är det fel av mej att känna mej mer som en kille men aldrig riktigt varit vän med en kille..? Jag har bara tjejkompisar.. Gör det mej till "Inte kille"? Tack snälla för ett svar (Sorry om det är långt och snurrigt)
Svar
Hej Sam!
Vad bra att du känner dig bekväm med att skriva till oss, du behöver absolut inte ursäkta dig för det!
Du beskriver att du inte riktigt vet om du känner dig som kille, tjej eller någonting mitt emellan. Att du velat prova på hur det skulle vara att vara kille och att du känner dig fångad i dig själv. Att du har funderingar på att starta en utredning som kanske leder till hormonbehandlingar för att förändra kroppen.
Först vill jag börja med att ta upp hur otroligt bra det är att du vågar prata med dina nära och även med kuratorn om det som känns tungt, det som du har förnekat både för andra och för dig själv under en väldigt lång tid. Det visar verkligen att du vill må bättre, precis som du skriver att du vill. Det är ett jättestort steg i rätt riktning som du tagit. Och det är ju jättebra att de verkar ta det bra, finns det någon av dem som du kan prata lite djupare med tror du? Någon som du kan ha som stöd när du känner att det blir jobbigt?
Människor har en tendens att vilja dela upp andra människor i olika fack som tex kille eller tjej. Du beskriver att du inte vet vad du känner dig som. Du är absolut inte ensam om detta. Har du hört om begreppet "Intergender"? Man kan läsa på umo.se (ungdomsmottagningens sida) "Om man är intergender känner man sig varken som en kille eller tjej. Istället upplever man sig som både och, eller någonstans mittemellan. Man kan också känna sig som någonting helt annat." Är det någonting du kan känna igen dig i?
Du skriver att din högsta dröm är att få börja med hormoner och att du är rädd för hur det skulle påverka utredningen om du berättar att du inte riktigt vet om du känner dig som kille eller någonting mittemellan. Har jag förstått rätt då? Helt ärligt vet jag inte riktigt hur en sådan här utredning går till men jag tror att det bästa du kan göra är att vara ärlig med hur du känner. De som arbetar med dessa utredningar är ju utbildade och borde vara vana vid osäkerheten hos de människor de möter. Samtidigt förstår jag din rädsla. Skulle du kunna kolla med Rfsl också angående just utredningen, och vad de har för erfarenheter där? Här kan du läsa mer om utredning hos Rfsl http://www.rfsl.se/halsa/?p=5691. Och här hittade jag ett nr där du kan få prata om just de här frågorna http://www.rfsl.se/linkoping/?p=5129 hoppas det kan ge något till dig!
Du undrar även om det är fel av dig att känna dig mer som en kille trots att du aldrig riktigt varit vän med någon kille. Känslor är ingenting man kan styra över och jag skulle vilja påstå att man inte kan känna fel. Vem skulle ha rätten att bestämma vad som är rätt och fel att känna? Alla känner olika just för att alla är olika.
Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor och du är varmt välkommen att höra av dig igen, antingen via mail eller via någon av chatterna.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
