hej
Började skära mig för typ ett år sedan och den sista månaden nu har det börjat kännas bättre och mina ärr har läkt ihop rätt fint faktiskt (skär inte så djup vill inte att nått ska snea så ja måste in på sjukhus för mamma vet inte)
Men alltid i omklädningsrummet stirrar alla väldigt mycket. Den enda som vet att jag skär mig är min kompis så jag sa till henne att det kändes väldigt obehagligt att alla kollade och hon svarade med att jag fick ju skylla mig själv. Och hon har ju inte fel jag har ju gkort det mot mig själv men tycker ändå att man inte ska stå och stirra på ärr eller på folks kroppar över huvudtaget. Detta har på senaste tiden fått mig att må sämre och gjort så jag känner behovet att skära mig igen Men jag försöker ju verkligen sluta så jag vet inte vad jag ska göra
1. Ska jag berätta för nån vuxen för jag och min mamma har liksomn inte den bästa relationen och isåfall hur
2. Jag känner att jag behöver hjälp att sluta men känns som ingen kommer ta det seriöst eftersom mina ärr kanske inte är djupa nog
Svar
Hej!
Du skriver att du började skära dig för ca ett år sedan men att det den senaste månaden börjat kännas bättre, nu har dock andras blickar på ärren i omklädningsrummet fått dig att börja må dåligt igen. Först och främst vill jag säga hur modig du är som berättar för oss och vad starkt av dig att du tar tag u detta och vet att du inte vill fortsätta och började må bättre den senaste månaden!
Jag förstår att det kan kännas jobbigt när andra stirrar på dina ärr, och jag håller helt med dig om att man inte borde stirra på andras kroppar överhuvudtaget! Du låter väldigt klok. Tyvärr är ju andras blickar något som är svårt att styra över.
Det lät väldigt hårt av din kompis att säga att du får skylla dig själv - du kan absolut inte hjälpa att du mått dåligt och det är inte ditt fel. Kom ihåg det!
Nu till dina frågor.
1. Eftersom du har känslan av att det börjar komma tillbaka låter det som en jättebra idé att försöka berätta för någon vuxen så du slipper bära allt det jobbiga själv. Kan det finnas någon annan vuxen i din närhet förutom din mamma som du litar på och hade kunnat berätta för tror du? Du kanske kan göra en lista på sådana personer och om det känns läskigt att säga det högt kan det kännas lättare att t ex skriva ett brev som du ger till personen. Ett annat tips, om du inte känner dig redo att berätta för någon vuxen riktigt än, är att gå in på http://shedo.se där du också kan få hjälp, bland annat tips på vad du kan göra istället för att skada dig själv när ångesten kommer.
2. Hur djupa dina ärr är säger inget om hur dåligt du mått eller mår och ska alltid tas på allvar. Det är ofta svårt att bryta ett självskadebeteende på egen hand, och du har rätt att få hjälp oavsett. Du förtjänar att må bra!
Du är alltid välkommen att kontakta en jour genom chatt, telefon eller frågelådan. Du kan också se om det finns någon jour i din närhet som du kan kontakta? Ta hand om dig. <3
/Tjejjouren.se
