Hej! Jag är en tjej på 13, går i 7:an och är väldigt ensam. Om du skulle se mig kanske du inte skulle tänka att jag var ensam för att jag har ganska bra självförtroende och ser hyfsat normal ut. Iallafall. Det har gått 3 månader utan att jag blivit bjuden på något kalas eller VARIT MED NÅGON EFTER SKOLAN.! Jag har ganska speciell stil, jag gillar liksom punk. Jag har försökt ändra på mitt utseende för att bli mer populär men det värkar inte hjälpa. Jag har känt mig utanför sedan jag gick på dagis och känner nu att jag inte har några vänner alls. Mamma och pappa säger att det kommer vända men det gör det aldrig. 1-2 gånger i veckan bryter jag ihop och orkar inte göra någonting, kan inte konsertera mig på lektionerna, mår illa, gråter hela tiden, kokar av ilska osv.. Efter att min favorit lärare har dött och vi fick ny rektor har allt i skolan bara blivit sämre. Även fast jag har ett A i matte är det det värsta jag vet. Skolan dödar mig + att jag inte har några vänner, är ingen bra kombo. Alla som jag känt, grannar, gamla klasskompisar ignorerar mig fullständigt. Jag börjar ogilla min klass mer och mer. Jag har slutat med Socialamedier (för att det typ är jättedåligt) och jag får ändå ingen respons) Jag kan inte byta skola för att min skola är ändå gaaanska bra. Jag vill inte vara ensam! Men eftersom jag sticker ut och är lite cool ser ingen att jag är utanför hela klassen. Jag får ont i magen varje dag eftersom jag vet att jag måste gå i skolan. Jag har pratat med kurator jättelänge men hon vet faktist inte vad jag/vi ska göra.
Jag vill hitta fler som mig och jag bor ju i Sveriges största stad men det går för i helskotta inte!
Kent och Ebba Grön är bäst och skolan är sämst god jul!
Ingen är kär i mig och alla killar är fula idioter tack och hej leverpastej.
Svar
Hej,
Du skriver att du går i sjuan och är ensam, att du känt dig utanför länge och att du känner att du inte har några vänner alls. Att känna sig ensam kan vara jobbigt. Men du skriver också att du har bra självförtroende - det är jättebra och mycket viktigt! Ibland när vi känner oss ensamma så finns det känslor av att vi varit det alltid, det kan vara en naturlig del av ensamhetskänslorna. Det är också vanligt att en känner att det inte blir bättre, men det dina föräldrar säger stämmer väldigt ofta - det vänder!
Du skriver att du har försökt ändra på ditt utseende för att bli mer populär, men att det inte verkar hjälpa. Huvudsaken är att du hittar en stil du gillar och trivs med, och det verkar du ha gjort. Det är grymt!
Du skriver också att du bryter ihop, inte orkar göra något och saknar koncentration. Att du har ont i magen eftersom du måste gå till skolan. Jag tycker att du är väldigt modig som ändå går till skolan fastän det känns jobbigt och ensamt vissa dagar, det är väldigt starkt, har du alltid varit så stark och självsäker? Och det är jättebra att du pratar med kuratorn om hur du mår. Kanske kan ni tillsammans hitta sätta för dig att hantera starka känslor? Är det någon särskild tid du känner dessa känslor som starkast? Till exempel skriver du att du slutat med sociala medier, tror du att det finns andra grejer du kan välja till eller välja bort i ditt liv för att må bättre?
Du skriver att du inte varit med någon efter skolan. Finns det någon i skolan du skulle vilja hänga med, som verkar kul? Har du i så fall frågat någon om de vill hänga och hitta på något? Du verkar vara en mycket cool och trevlig person, och att få frågan om en vill hänga är smickrande och roligt.
Om det inte är någon i skolan du vill umgås med så finns det andra sätt att hitta vänner. Till exempel på någon aktivitet efter skolan, i någon förening eller organisation med folk som har samma intressen som du. :)
Ibland kan man känna att man inte vill ha en relation eller bli kär, är det så du känner?
Ta hand om dig och God Jul <3
/Tjejjouren.se
